Livet som gravid

Livet som gravid

15 februari, 2018 0 av Karin

Välkommen tillbaka första trimestern… Eller inte. Nu känns det att hormonpåslaget är stort för att illamåendet är nu tillbaka. Tänkte imorse att jag känner mig fortfarande inte särskilt gravid trots att jag idag klev in i v.35 Lite tung är man i kroppen, magen är märkbar och pojkens buffar börjar bli lite obehagliga. Då till min fråga, varför känner jag mig inte gravid? Har jag inte tagit till mig graviditeten trots de osynliga & synliga förändringarna som händer i kroppen?

Läser ganska mycket i gravidgrupperna på facebook samt i tidningar som jag prenumererar på och jag måste ha haft det vansinnigt lätt jämnfört med många andra kvinnor. Men här är det mycket tankesättet som spelar in också tror jag. Jag vet att jag är gravid men jag försöker inte göra en sån big deal av det, jag menar att jag åker & handlar, sorterar hemma bland alla flyttlådor (flyttade förra helgen), städar, diskar, går ut med hunden etc. Ja, till och från har jag ont, Ja till och från sover jag dåligt, Ja till och från har jag sådan hemsk foglossning att jag knappt tar mig ur sängen det ska jag inte sticka under stolen med men jag gnäller inte. Jag accepterar det. Jag är glad att jag överlevde blodproppen. Jag är glad över sjukvården vi har i Sverige.

Fick reda på för några dagar sen att jag inte får ta ryggmärsbedövning under förlossningen på grund av den höga dos av innohep jag tar nu (blodförtunnande medel). Jag hade ändå försökt att klara mig på lustgas och tagit EDA om smärtan skulle blivit alltför överhängande. Men nu får jag tänka om och acceptera det nya direktiven. 5 veckor kvar innan vid får träffa pojken. 🙂

Ta hand om er <3