Döm inte boken efter omslaget…

Döm inte boken efter omslaget…

27 april, 2016 0 av Karin

Idag har varit en ledig dag, mulet och regn, ett typiskt soffväder. Avsnitten från mina favoritserier har avlöst varandra. Men i dom sista avsnitten har jag inte riktigt kunna koncentrera mig, mycket tankar har uppkommit, bland annat det att jag borde göra annat än att sitta här och glo på en skärm, det är ungefär så det känns. Jag borde ta på mig löparskorna och ge mig ut men disken har staplats, dammet har lagrats, men jag, jag känner mig bara tom. Orkar inte, vill inte. Hur fyller jag detta tomrum? Provade att ta fram gitarren och plinga en liten stund, men nej, det hände inget. Är det någonting jag saknar i mitt liv? Funderar på det en stund men kan inte komma fram till någonting. Jag kanske bara är rastlös…

Press hit och press dit, gör inte si, gör inte så, det är farligt, varför ska du göra det, fördomar. Jag har min historia och ni har eran, jag dömmer inte er låt då bli att dömma min. Var vänlig, lägg fram orden rätt så blir ingen sårad och missförstånd slipper ske. That’s all that matters… 

Visa tacksamhet, visa att du är glad för den andres skull, döm inte för du har ingen aning om vad personen har gått igenom. Personen kan ha blivit dömd i hela sitt liv, tyngden på personens axlar blir inte lättare för att du lägger på ännu en tegelsten.  Ställ vänliga frågor, pressa inte. Du kanske inte får svar men du visar att du bryr dig utan att dömma och med väl valda ord kan du hjälpa personen att avlasta dess axlar, ta ner en tegelsten, one by one. Döm inte. Karma… 

Jag vet att jag kan verka ytlig ibland, frågar sällan någonting, uttrycker sällan mina åsikter om och någon frågar vad vi ska hitta på svarar jag oftast att det inte spelar någon roll och han/hon får bestämma istället för då slipper det göra ont ifall jag skulle bli dömd för mitt svar. Allt handlar om tillit, att skapa ett förtroende till en annan människa, vilket jag verkligen inte har för många, inte ens för min familj. Vågar inte stå på mig, gråter inombords. Känner mig instängd, kämpar dagligen, vet inte hur jag ska gå vidare, kanske därför jag känner mig tom…

Även den starkaste personen kan ha ett gråtande hjärta… 

Release your inner being and see what happens <3