Mamma, pappa, barn

Mamma, pappa, barn

6 december, 2015 0 av Karin

När jag tänker på ordet kris, då tänker jag på depression, grubblande, tystnad, panikångest, press…

Jag hade en rumskamrat en gång som sa att hennes mor undrade varför hon skulle studera, hon ville ha barnbarn så studerande tyckte hon var onödigt för man skulle ju ändå skaffa barn så småningom och då skulle karriären bli lidande hur eller hur. Detta gjorde henne förstås väldigt ledsen just för att hon inte hade en mor som var stolt över henne för att hon valde karriär istället för familj.

Våra val påverkar vänner och familj mer än man tror. Detta sätter press på den enskilda individen, får den att ransaka sig själv, gör jag mina val för någon annans skull eller gör jag dom för mig själv?

Magkänsla, hur många går efter den? Jag har fått höra om människor vars drömmar blivit lagda åt sidan bara för att samhället säger, skaffa partner, ta lån och köp dig en bostad, ta lån köp den senaste bilen, skaffa sedan barn så är din lycka total.

Men idag är det fler skilsmässobarn än barn som har sina båda föräldrar hemma. Då är frågan… Lyckan är att följa samhällets normer?
Jag tror att ett barn som blir till genom insemination och får en ensamstående mamma har det bättre än ett barn som får växa upp i en miljö vars föräldrar ej gjort så att barnet blir till av kärlek utan för att ”det är så livet ska vara” och sen slutar i skilsmässa.

Och för att avsluta det här inlägget så vill jag poängtera att alla följer inte normen utan dom skaffar familj för att dom faktiskt vill och det är det viktigaste av allt. Så länge du vill och magkänslan är den rätta då säger jag bara go for it!

Give love to get the change you want to see in the world ♡

enfilosofiskresakrönikabild